Ännu en dag...
Har passerat våra liv. Vissa dagar går fortare än andra, den här har gått sjukt fort!
Det har ju bara varit världens bästa väder, ca. -1 hela dagen lite sol och så har det snöat lite men helt vindstilla. Perfekt skidväder! Dessutom är det faktiskt mer folk än vad det brukar, och massa snyggingar enligt mig, hihi.
Haha, jag erkänner. Idag kom jag in i min första rammling, men definitivt min sista såklart, haha.
Jag skulle iallafall ge mig ut mitt i skogen och hoppa lite, vilket gick bra tills jag fick för mig att åka där ingen annan hade åk, men det fanns ju självkalrt en anledning till att folk inte hade åkt där. Det var minst 1 - 1½m djup snö rakt ner!
Så där kom jag och skulle duka under en gren men självkalrt inte tillräckligt snabbt och fick den rakt över bröstet och rammalde baklänges rakt ner i snön och gissa om mina skidor var långt ner! Minst 1 m alltså, och skönk bara längre och längre ner. Och inte var Rebecca till någon hjälp heller, hon bara stod och as garva men inte på mitt fina ställe där man bara skönk ner utan på " fast " mark. Men tillslut kom då pappa och jag skrek till honom att han skulle hjälpa mig upp eftersom jag satt toltalt fast. Vad tror ni är det första han säger?
- Upp med kameran fort som fan Rebecca! & självklart tar båda kort på mig med sina mobiler och as garvar.
Hämnden ska bli ljuv säger jag bara .. Rebecca sover redan, och det ska jag nog också göra. Hoppas alla har ett super bra sportlov, puss. / h
Det har ju bara varit världens bästa väder, ca. -1 hela dagen lite sol och så har det snöat lite men helt vindstilla. Perfekt skidväder! Dessutom är det faktiskt mer folk än vad det brukar, och massa snyggingar enligt mig, hihi.
Haha, jag erkänner. Idag kom jag in i min första rammling, men definitivt min sista såklart, haha.
Jag skulle iallafall ge mig ut mitt i skogen och hoppa lite, vilket gick bra tills jag fick för mig att åka där ingen annan hade åk, men det fanns ju självkalrt en anledning till att folk inte hade åkt där. Det var minst 1 - 1½m djup snö rakt ner!
Så där kom jag och skulle duka under en gren men självkalrt inte tillräckligt snabbt och fick den rakt över bröstet och rammalde baklänges rakt ner i snön och gissa om mina skidor var långt ner! Minst 1 m alltså, och skönk bara längre och längre ner. Och inte var Rebecca till någon hjälp heller, hon bara stod och as garva men inte på mitt fina ställe där man bara skönk ner utan på " fast " mark. Men tillslut kom då pappa och jag skrek till honom att han skulle hjälpa mig upp eftersom jag satt toltalt fast. Vad tror ni är det första han säger?
- Upp med kameran fort som fan Rebecca! & självklart tar båda kort på mig med sina mobiler och as garvar.
Hämnden ska bli ljuv säger jag bara .. Rebecca sover redan, och det ska jag nog också göra. Hoppas alla har ett super bra sportlov, puss. / h
Kommentarer
Trackback
