hanna&sandra, våra liv helt enkelt.

På den här datan nu som jag har är det massamassa gammla bilder som ger mig både väldigt glada minnen och väldigt ledsna. Just nu sitter jag här och tittar på en bild på dig Kenny. Jag får fan tårar i ögonen, jag saknar dig så enormt mycket. Att veta att jag aldrig mer kommer att få träffa dig gör så himla ont ..
Jag fattar inte varför det blev som det blev, eller visst det gör jag med tanke på hur stor krasch det blev men varför just du?
Jag vet att din mamma hade cancer och levde med hjälp av en respirator tills hon dog och att du hade sagt, att om samma sak skulle drabba dig, så ville du dö direkt. Du skulle kunnat överleva med hjälp av en respirator men din familj bestämde dig till att stänga av den.. Det känns så grymt hemskt bara det, men jag antar att det var bäst för dig helt enkelt och det du ville..
Även fast du inte finns kvar med oss, så kommer jag alltid att älska dig.
" Shine a light for every soul that ain't with us anymore "
08-06-07, ett oförglömmligt datum.
 r.i.p
/ hanna